Det finns ett ord på engelska: ”give” som nog bäst kan översättas med eftergivlighet i det sammanhang som jag ska använda här. Give innebär att man har dålig kontroll på ett område – man kan inte stabilisera eller kontrollera området utan rörelse som sker i kroppen sker nästan alltid här. Även fast man inte vill det.
Vi tar ett exempel med en töjövning för skuldrans framsida. Om jag här vill öka rörligheten i skuldrans framsida/bröstet som många gånger är stram så behöver jag kunna kontrollera min bål/mage. Om jag inte kan kontrollera magen så kommer jag främst att töja magens strukturer – som har ett ”give” – i stället för skuldrans framsida som jag hade tänkt mig. Magen är den del av kroppen som ger efter först om jag har dålig kontroll på de musklerna.
Med andra ord kommer jag att vrida runt min kropp åt sidan för att töja bröstet/skuldrans framsida men inte känna något alls i bröstet/skuldrans framsida. Beror det på att jag är rörlig där? Nej, det behöver inte vara orsaken. Orsaken kan vara att jag är så otroligt stram på skuldrans framsida/bröstet att jag inte ens får dit någon rörlighetsträning. Magen viker sig innan dess om jag har dålig kontroll på magens muskler (om jag har ett ”give” i magen med andra ord).
På liknande sätt händer om jag vill töja lårets baksida genom att stå upp och hänga fram med överkroppen. Om jag har ett ”give” i ryggen (vilket många har) så kanske hela den framåtböjande rörelsen tas ut i just ryggen, medan musklerna på lårets baksida (eller baksida/insida som på fotot) knappt töjs alls. Lårets baksida är så pass oelastiska att rörelsen tas ut där jag har sämst kontroll – där man har ett ”give”. I fotot ovan finns dock inget ”give” i ryggen.
Det här händer även när man tränar. Jag råkade i helgen få syn på ett träningsklipp på Nyhetsmorgon TV4 där övningar visades. Övningen som gjorde att jag nästan satte frukosten i vrångstrupen var ”kick some ass”: Du står på alla fyra, böjer ena knäet in mot magen och sen sträcker benet bakåt och uppåt i snabb takt.
Enligt förklaringen till övningen så ska den ta både på rumpa och mage. Meeeen vilket utförande! Snacka om ”give” i magen. När benet fördes mot taket så sjönk hela ryggen ned mot golvet helt okontrollerat. Jag tycker att jag måste varna för det här utförandet. Försök inte göra övningen så som den visas!
gt;
Titta gärna på länken ovan så ser du hela utförandet. Det är vid 7.40 i filmen som hon börjar träna.
För att kunna få effekt där man önskar behöver man ha kontroll på kroppen i omkringliggande områden. Man måste alltså kunna kontrollera sin mage/rygg (alltså core) för att få effekt i rumpan – om man nu vill det. Att svänga med hela kroppen och framför allt att släppa kontrollen på magen på det sätt som visar är verkligen inte bra. Varför? Jo:
1. Hon förlitar sig på sina ryggmuskler utan stöd framifrån eftersom djupa magen inte ger något stöd. Det ger hög belastning inuti bålen och på ryggradens diskar och kotor.
2. Med en okontrollerad svank i varje utförande så trycks lederna mellan kotorna ihop (facettlederna) utan kontroll. Den som har ryggkänning kan absolut få ryggkänning/smärta igen.
Om man känner i magen av en sådan övning är troligen mest för att hjärnan försöker skydda ryggen när den hamnar i ytterlägen (när ryggen ser ut som hos en gammal nedsutten häst) genom att slå på musklerna för att försöka bromsa rörelsen. Rörelsen går då relativt snabbt och accelererar vilket gör att musklerna i slutpositionen måste stå emot en hög utdragande kraft.
Val av övningar
En annan sak som man kan fundera över är valet av övningar som hon gör. Men visst – hon vill ju bara träna rumpan för att den ska bli ”rund” och ”snygg”. Inte för någon funktion.
För vi blir bra på det som vi tränar. Hur ofta är det som du behöver trycka benet bakom dig i vardagen när du står på ett ben? Vi gör det nästan aldrig. Om man ska göra det kanske det är längdskidåkning men då har man ändå ett tryck på foten mot underlaget innan foten lyfts upp i luften – en helt annan belstningskurva.
När foten rör sig i luften och kroppen är stilla så kallas det för en öppen rörelsekedja (mycket förenklat förklarat). Man bär inte upp sin egen kroppsvikt.
Den kontroll och kraft vi behöver i sätet är när vi står på fötterna och sträcker höfterna. Det är funktionella övningar och övningar som vi behöver i vardagen och inom idrotter. Det kallas för sluten rörelsekedja när fötterna är i underlaget och vi bär upp vår egen kroppsvikt (mycket förenklat förklarat).
När man jobbar med slutna rörelsekedjor så behöver musklerna i andra delar av kroppen arbeta för att kontrollera rörelsen och denna kontroll tränas inte upp vid öppna rörelsekedjor. Den styrka man tränar upp i ”kick some ass” är alltså inte direkt överförbart för hjärnan och kroppen till att man blir en bättre löpare eller kan lyfta ett tungt paket bättre.
Fast det var i och för sig inte heller meningen. Den här gången var syftet att träna en rundare rumpa.
Så sammanfattningen är:
- meningslös övning – du behöver sällan det du tränar.
- gör inte som hon gör – du riskerar få ont i ryggen.
- ha bättre bålkontroll än hon har
Andra övningar
Sen att hon anser att magplankan är världens bästa övning – ja, what to say? Hur ofta gör vi statisk magplanka i vardagen eller inom någon idrott? Hur ofta har vi den belastningen på kroppen?
Och att värma upp i en position på alla fyra inför marathon – varför då? Belastningen och muskelaktiveringen i den positionen liknar inte alls den man använder i löpning. Kroppens tyngdpunkt löper ned längs med hela kroppen när man springer i upprätt position. Det ställer krav på kontroll och stabilisering av muskler på ett helt annat sätt än när man står i position för magplanka. En rätt värdelös övning om man vill bli en bättre löpare. Såvida man inte avser att genomföra marathon springande på alla fyra förstås. Då är det en kanonövning.