Jag tittade bakåt lite i tiden häromdagen och kom på att jag har varit MåBras personliga tränare/motionsexpert i 17 år. Sjutton år! Det är en stund.
Jag började skriva för MåBra efter att Eva Boholm, redaktör på MåBra under många år, börjat prata med mig på ett event där jag föreläste. Det blev ett reportage som ledde till att jag blev MåBras personliga tränare i mars 1998. Och hamnade på MåBras omslag det numret. Otroligt skoj! Jag ska se om jag kan leta upp det i mitt lager på vinden.
På den tiden var det Inger Ridström som var chefredaktör.
Under mina år har jag fått två barn, och eftersom vi inte ville att jag skulle se gravid ut i tidningen – eftersom MåBra inte är en gravidtidning – så krävdes det en del planering för att göra jobb iordning innan jag blev för stor. Och ha några jobb klara tills efter förlossningen.
Några av de roligaste situationerna vid fotogragering så här i efterhand är:
* när en fotograf skulle fotografera mig i ett badkar när jag testade badprodukter inför ett julnummer. På den tiden fanns inga digitala kameror utan man tog några Polaroider, kollade att det såg bra ut, och sedan fick man knäppa på och hålla tummarna att något blev bra. Fotografen Bosse var noggrann och ville få allt rätt. Men efter 3 timmar i badet – med vatten i badkaret – såg jag ut som ett russin och hade tröttnat. Jag var så less på att sitta i badet och vänta! Några sista klick när jag kände mig sur och uttråkad. Och… just en av de där ”sur-bilderna” kom i tidningen! Ha ha haaaa…
* när Bosse och jag skulle fota sommarnummer. Då skulle allt vara autentiskt. Inget fotande i studio med frilagda bilder utan mitt i verkligheten. Utmaningen är att fotona tas cirka 3 månader innan tidningen ges ut. De här fotona när jag skulle gå på en sandstrand i kortbyxor och tunt linne skulle vara med i nummer 6 – juni. Det innebar att fotningen skedde i MARS! Japp. Vi lyckades hitta ett ställe som var utan snö och Bosse sprang runt och skyfflade bort isen från strandkanten. Jag värmde mig i en dunjacka. Av med skor och strumpor, av med kläder, sen gå runt i kortbyxor och tunt linne och se avslappnad ut. ”Kan du få bort den den gåshuden?” var en oförglömlig kommentar från Bosse.
* en annan gång var det decembernumret som skulle göras i september. Brittsommar. Riktigt varmt och soligt. Min kompis Kicki skulle vara med och visa nya fina vinterjackor och värmande kläder. Där gick vi och svettades i dunjackor, mössor, fleece, vantar… medan de som flanerade förbi gick i t-shirt och byxor.
* en annan gång hittade Bosse på tricket att i september skapa snö. Jag skulle visa töjövningar för skidor och vinteraktiviteter. I sommarvarmt september. Då hamnade vi i saltlagret för vägsalt ute i Värtahamnen. Perfekt. Bara sprida ut lite salt överallt, ett stort saltberg bakom mig som såg ut som snö… bara att fota på. Och torka svetten som rann i strida strömmar. De andra runtomkring mig satt och åt glass med solbrillorna på…
Det finns otaliga historier om alla fototillfällen som jag haft. Och jag tackar verkligen fotografernas tålamod och påhittighet emellanåt. Så otrolig skoj!
Mer från minnenas kavalkad kanske kommer framöver.