Dagarna rinner iväg med arbete – och med vab igen. Hösten känns ofta som en ändlös vab med barn som är sjuka i olika omgångar. Fast det positiva är att vabdagarna i alla fall blir färre i takt med att barnen blir äldre.
När dagarna blir planering kring avbokning av arbete, klämma in det som måste göras och ta hand om sjuka barn blir de stunder man får för egen träning extra skön. En halvtimme kan kännas som en halv dag. För det är ju under sådana perioder som man kanske som bäst är i behov av motion och egna stunder.
Det här är en anledning till att bloggen här inte har uppdaterats lika mycket som vanligt och som jag har tänkt mig. Men det blir bättre snart. Så håll ut!