Jodå, i dag har jag forspaddlat igen. Det var jag och sex män som mötte upp med Äventyrligt utanför Holiday Club.
Hur kommer det sig förresten att det är så få kvinnor som forspaddlar. Eller kör Åre Extreme eller andra lopp.
Det var med skräckblandad förtjusning som vi åkte upp till startplatsen. Och det sköna var att männen också hade samma känsla – skräckblandad förtjusning. I bland tror man att man är själv med en sån känsla – att alla andra är superproffs och hur säkra som helst.
Sex timmar var vi i forsen, två varv hann vi med i de tuffaste forsarna – som ingår på lördag. Och det gick jättebra!
Andra varvet fick vi köra själva igenom hela forsen, och det kändes så fint. Jag hittade rätt linje, var stabil och höll kursen. Den enda ”missen” var att jag råkade hamna mitt i en vals på ett ställe. Och där ska man INTE vara. Jag funderade på hur jag skulle ta den svängen i forsen. Inte för långt till höger mindes jag, inte för lågt till vänster. Så jag tog i mitten. Det gick bra. Men så kom den stora valsen – en JÄTTEvåg som lätt gör att man går runt. Det är som en tvättmaskin typ mitt i forsen.
Först försökte jag styra bort från den men märkte att jag inte hade en chans mot vattnets krafter som drog mig dit. Så jag vände nosen mot valsen, lutade fram kroppen och paddlade på. Tydligen hade jag öppen mun (säkert av skräck, ha ha) för jag fick munnen full av vatten och svalde nog en sådär tre liter vatten i en klunk. Det väste till och vågen vällde över mig. Jag blundade nog för att inte tappa mina linser. Paddlade på. Svalde vatten. Och tänkte om jag hade vält. Men då var jag plötsligt ute. På andra sidan. Wiihoooo!
Så nu vet jag definitivt var den valsen finns på lördag – och jag tänker nog undvika den då.
Så tant som jag är så klarade jag forsen galant. Känns superbra inför lördagen. På fredag ska jag prova min kajak som jag har hyrt och sedan är det bara att memorera linjen i forsen, minnas den goda känslan från idag och paddla på och njuta.